Jag har (för) länge framhärdat i Aisoposisk anda, ”Att lida är att lära” lär han ha sagt sådär 300 år före Kristus födelse. Jag har predikat för mina elever – och mina barn – hur viktigt saker och ting kan vara fast de är tråkiga. Och jag tror inte att jag är ensam. Bland föräldrar, lärare, och till och med elever har man den föreställningen. Att lära – det är ju att sitta stilla, lyssna snällt, skriva med penna på papper och besvara frågor på prov. I värsta fall kan det bli som vår gymnasieklass halsstarrigt skanderade ”Att lära är att lida”. Får man förslå att vi tar ett glädjeskutt in i 2010-talet utan att bli anklagad för att vara en Na´vi från Avatar?
Mål och metoder blandas ihop
Problemet är att vi lätt blandar ihop mål och medel, innehåll och metod, som om det vore bättre att läsa från ett papper än från en skärm. Vi anlägger ett moralistiskt perspektiv när det gäller dataspel eller mobiltelefoner i skolan, var för är det ”fel” att åttaåringar använder mobiltelefoner i skolan, för att lära sig, eller att lyssna på musik, eller att redovisa sin läxa? Nej nu är det dags att röra om i grytan, dags att öppna ögonen och jobba med nya verktyg, sådana som erbjuds på Internet, dessa är relevanta och intressanta för ett barn på 2000-talet och detsamma borde gälla för en lärare på 2000-talet!
Varför är skolan är tråkig?
Problemet med skolans tråkighet är komplext, det handlar givetvis om okunskap om nya verktyg, vilket i sin tur beror på att lärare inte har tid med egen reflektion och kompetensutveckling. Men det beror också på en skolkultur och en ovilja mot att pröva nya grepp som man inte har kontroll över. Skolan blir också tråkig om den inte är relevant för den den är till för – eleven.
Lärarrollen står ibland i vägen, ibland de yttre förutsättningarna i form av teknikstöd och support. Problemet kvarstår dock, det är många gånger tråkigt i skolan. Och det enda som räddar situationen är den mänskliga entusiasmen, den enskilde läraren som brinner för sitt ämne och för eleverna. Men om entusiasmen tar slut och vi endast byggt på att lärarens motor ska driva arbetet, vad händer då?
Barnen har bara en chans
Våra barn går bara en gång i årskurs ett, redan där ska deras egen motor startas. Bara en gång är de bångstyriga fjortonåringar, då ska de utmanas, uppmuntras att själva skapa och ta ansvar, inte agera gisslan i ett klassrum där läraren gör som den alltid gjort, ibland utan gnista. Inte ska våra barn behöva mötas av suddiga svartvita OH-blad från förra århundrandet och misstro om de vill ”göra något på datorn”? Tänk dig motsvarande situation i ett företag där man har ett kundmöte, omöjligt. Varje barn möter oss bara en viss tid i skolan, det är den tiden som är den viktigaste för just det barnet. Förnyelse av skolan handlar inte om oss, det handlar om de som kommer efter oss.
Internet ger variation och relevans
Hur kan vi variera undervisningen och hur kan vi vara relevanta? Svaret heter Internet, Internet är ett hopkok av mänsklig kreativitet och en av skolans viktigaste uppgifter är att lära människor hur man använder Internet för att lära och för att själva skapa ny kunskap. Här finns all fakta, alla verktyg för kommunikation, alla nyheter, och här finns våra elever. Detta är en utmaning inte bara för lärare. Forskare, föräldrar, läromedelsförlag och politiker – vad gör ni för att skolan ska kunna använda Internet på ett lätt, säkert och effektivt sätt?
Jag ska dra ett litet strå till stacken och under 2011 försöka lyfta upp webbbaserade verktyg som du som lärare kan använda för att göra det roligare i skolan. Det kommer att handla om ljud, text, webbsidor, bilder, animationer, spel, appar, filmer, sätt att kommunicera, skapa, ge respons och samarbeta. Jag ser fram emot 2011, det kan bli så mycket roligare i skolan!
Och vill du göra en egen Avatar-bild så hittar du en tutorial här
Jag är fyrabarnsfar, lärare och IT-pedagog.
IT förändrar skolan 
Tummen upp!
Ja, det blir lite kantigt när man ska skriva kort, men det är roligt att sticka ut hakan lite ibland!
[…] Denna ordbild blev resultatet när jag klistrade in texten för blogginlägget om att det måste få vara roligt i skolan! […]
[…] likvärdiga förutsättningar att kunna få den kompetens som behövs för samtid och framtid. Och dessutom gör det skolan roligare! Rate this: Dela det här:FacebookTwitterMerStumbleUponDiggSkriv utE-postRedditLike this:GillaBli […]
Detsamma har jag hävdat i snart trettio år och inte kan jag påstå att jag har samlat poppispoäng i kollegiet på så vis. Om man bara säger ”roligt” utan större eftertanke så kan det förstås missuppfattas, nån kan tro att man menar ”ha-ha-hö-hö-flabbroligt” och det går ju inte. Det jag menar är mer att det måste vara roligt i bemärkelsen intressant, tankeväckande, meningsfullt och i så många fall som möjligt faktiskt riktigt kul. Jag brukar fråga folk vilken drivkraft de själva har och om de skulle stå ut med att göra sådant som de inte uppfattar som roligt i längden. Jag vill absolut att det jag har för mej ska vara roligt även om det är på lite sikt. Skotta snö till exempel är roligt för det är ju kul att komma in och ut även på vintern.
Jag har också bloggat om detta ett antal gånger men hittar inte postningarna just nu. Däremot hittar jag ett från januari i fjol som anknyter till ämnet. Jag länkar till min blogg, men tro inte att det är djupsinnigt och vältänkt allt som finns där, det är en massa trams också.