Är den bärbara datorn en respirator?

Att vara utan luft är något av det värsta som man kan uppleva. Själv har jag stor respekt för vatten och minns paniken när jag sköljdes ut av våg efter våg på en strand i Los Angeles 1993. Jag hade inte lärt mig att surfa på vågen.

Ibland kan man uppleva hur den bärbara datorn och tillgången till Internet också utvecklas till ett starkt beroende som man nästan inte kan leva utan. Jag upplevde det redan i mitten på nittiotalet när jag undervisade på Mimerskolan i Umeå. När lektionerna började närma sig sitt slut hörde man hur det bokstavligen krafsades på dörren. Alla ville komma in och komma åt Internet i datasalen, och det var ändå långt innan de sociala nätverkens tid.

I Umeå har vi som på så många platser genomfört ett en-till-en projekt som innebär att ungefär 4000 gymnasieelever har sin egen dator. Jag är säker på att det informella lärandet har tilltagit, jag tror att det har tillfört undervisningen nya och relevanta kvalitéer och jag tycker att det är självklart att vi ska utbilda eleverna i digital kompetens och samarbete över Internet. Men ändå, hur hanterar vi när eleverna börjar ”kippa efter andan” när vi någon gång i sänder vill genomföra en lektionsaktivitet utan datorn. Eller när vi vill att eleverna ska lära känna sina nya klasskompisar istället för att fälla upp locket och skärma av sig själv med sina nätvänner. Extra tydligt blir detta hos de elever som har ett sviktande självförtroende eller studiesvårigheter. På nätet kan man vara kung och kanon, det är svårare att bemästra kontakter av kött och blod.

För att den bärbara datorn skall bli en språngbräda istället för en barriär mot omvärlden behöver internetkulturen utmanas och utnyttjas av modiga lärare med tydliga strategier. Pedagogen är expert på kunskapsmål och på kunskapande och måste utmana eleverna, rubba deras cirklar, få dem att tänka, reagera och blanda sin egen kunskap med omvärlden för att på så sätt nå ny kunskap och nya mål. När vi målar upp målet för kursen, för momentet, för lektion kommer eleverna att nå fram – elever är målsökande!

Vidare behövs kunskap hos pedagogerna om hur man ”surfar på vågen”, internets kraft behöver utnyttjas för skolans ändamål. Vi behöver använda oss av internets verktyg, kommunikationsmöjligheter och digitala lärresurser i undervisningen. Då kanske kan datorn ändå bli den respirator som behövs för att kunna andas ny frisk luft i en miljö som allt för längre präglats av dammiga böcker, inaktuella kartor och suddiga OH-blad.

Bild: Flickr/Yager-Madden

Annonser

Jag är fyrabarnsfar, lärare och IT-pedagog.

Tagged with: , , , ,
Publicerat i Digital kompetens
One comment on “Är den bärbara datorn en respirator?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

andreas skog nätkärlek
Arkiv

%d bloggare gillar detta: