Alla svenskar mellan 16-24år använder internet varje vecka, mer än 100% (!) av alla nittonåringar har facebook. I och för sig inget som är förvånande, men desto mer anmärkningsvärt är det när någon som arbetar med ungdomar, med utbildning och att forma framtidens makthavare visar ointresse för internet. Som i Bjästafallet, ansvariga på skolan verkade vara ovetande om vad som hände på nätet. Jag tror att det är ganska vanligt, att vi vuxna inte bryr oss, vi orkar inte, vi är inte riktigt intresserade, vi tycker inte att det är viktigt att sätta oss in i det som är viktigt för våra barn och ungdomar.
Många unga i Sverige idag tillbringar lika mycket tid på nätet som på skolan, här formas deras värderingar i samspel med andra, här lär de sig att samarbeta, lösa problem, läsa, skriva, kommentera, sammanställa, producera olika media. Här gläds de med sina vänner och här sörjer de dem som gått bort. Och på internet behövs vuxna – du behövs, din erfarenhet och dina perspektiv. Du som pedagog behövs för att internet ska bli den goda jord ur vilken nya kreativa människor kan få sin näring. Att ställa sig utanför är inget alternativ, arbetar man med ungdomar är det ett svek.
Jag är fyrabarnsfar, lärare och IT-pedagog.
IT förändrar skolan 
Jag har själv varit av den åsikten att jag inte accepterar vänförfrågningar på FB från elever som inte passerat jullovet i åk 3. Vill de fortfarande ha kontakt med mig efter det är det oftast för att de ser en nytta med att ha en bibliotekarie i sitt nätverk, någon att kasta iväg en referensfråga till på torsdagkväll innan tentan. Men annars har jag sagt stopp. Tills nu. Och det var en av tjejerna som slitit lite ont i kölvattnet efter UG som skickade en förfrågan som fick mig att omvärdera mitt tidigare beslut.
Men för det kan jag inte påstå att jag omvärderat min roll som vuxen på en gymnasieskola. Inte alls. Jag är vuxen, jag är en del av deras vardag, och därför är jag viktig! Men jag kan inte vara med dem överallt, men där jag är, i det fysiska rummet i skolbyggnaden, där ska jag vara för deras skull. Likaså om vi sitter på samma buss eller jag möter dem på stan – då är jag fortfarande en vuxen som delar deras vardag. Men där jag inte är, där kan jag heller inte se att det är ett svek att jag saknas. Där finns istället andra vuxna, på bion, på fiket, på caféet.
Förstår du hur jag menar? Att inte ställa upp där jag finns, det är ett svek, men att inte vara närvarande i en helt annan situation kan jag inte se som ett svek. Det är snarare en omöjlighet att alla ska finnas överallt. Vissa av oss finns på nätet, andra finns i det fysiska rummet, och på så vis kompletterar vi varandra.
Jag förstår vad du menar – inte alla vuxna behöver vara medlemmar i alla barnens nätgemenskaper. Men som skola och som pedagog bör man, måste man, sätta sig in i frågor som rör barnens liv på nätet eftersom det är en så viktig del av deras liv. Jag tycker att Fredrik Jeppeson skriver intressant om detta på sin blogg ”Problemet är djupare än det verkar…” Fredrik menar att det har funnits en kultur i skolan som snarare än att omfamna ny teknik och möjligheter med internet bara sett faror och försökt förhala utvecklingen. Många pedagoger menar sig behöva gå på kurs för att förstå internet, men jag menar att det är omöjligt att inte ta reda på hur det förhåller sig på nätet om man seriöst vill arbeta med ungdomar.
Det kanske finns en skillnad mellan grundskola och gymnasium också, det vet jag inte. Naturligtvis är elementära kunskaper i Internetanvändning en förutsättning, men resten vet jag inte hur man skulle kunna lösa? För att ha en susning om vad som händer i dina elevers närhet på nätet måste du bli en aktiv del av det – men är det lämpligt att som betygsättande lärare adda elever på t.ex. FB?
Jag vet inte, men jag kan känna att en del, ofta skolledare, har drabbats av inte så lite panik nu och så snabbt som möjligt ska ”ställa saker och ting tillrätta” utan att egentligen ha en riktig plan för hur ett konstruktivt framtida arbete ska se ut. Men jag gillar Fredriks modell, de förutsättningarna skulle verkligen ge en rejäl grund att stå på.
Och förresten – jag gillar din blogg så här långt, så jag kommer nog dyka upp fler gånger i kommentarsfältet! =)
[…] Läs också: Unga är 100% online […]