Läraren är ett proffs
Är det något som lärare vill bli är det att vara betrodda, bemyndigade, respekterade för sina professionella val av metoder och arbetsmaterial. Lärare vill inreda sin lärmiljö på bästa sätt och här har bloggen kommit att fylla en funktion som tidigare endast kan liknas den som fanns på lågstadiet där man hade en personlig mötesplats med sina elever. I bloggen har många lärare funnit sitt eget rum, men nu höjs röster för att även lärarnas bloggar ska vara på ett visst sätt.

Enligt informationsavdelningen måste bloggar registreras
Nu har informationsavdelningarna i flera kommuner lite yrvaket konstaterat att alla bloggar som används i kommunen ska registerföras eftersom de enligt policyn för närvaron i de sociala medierna är en officiell kanal från kommuntjänstemannen till samhället. Visserligen är det skillnad att hänga upp något i klassrummet och på nätet, men man kan också se bloggen som en metod och som ett läromedel. Med ett sådant perspektiv blir det hela lite märkligt, vem ska vi meddela när vi ska arbeta med processkrivning eller byter från Liber till Natur&Kultur? Eller vem har rätt att bedöma hur jag vill vill bedöma mina elever – informationsavdelningen?
Är Internet ett otillåtet läromedel?
Givetvis behöver vi finna en lösning som innebär att lärare kan arbeta med internet som verktyg utan att behöva meddela detta till någon utanför skolan. Jag tror dessutom att det i framtiden kanske kommer att användas tusentals bloggar varje år i en stad av Umeås storlek, hur ska man detta lösas? En blogg kan skapas av av varje elev för varje lektion och för varje redovisning. En lärare kan ha ett tjog bloggar om olika ämnen eller för olika syften, precis som man förr hade ett helt register med övningar i pärmen. Och dessutom olika facebookgrupper eller dylikt inför prov eller redovisningar. Okunskapen om hur den sociala webben helt förändrat förutsättningar för lärandet är förbluffande. I skolan är vi ointresserade av förinstallerade mallar för officeprogrammen, vi vill arbeta kollaborativt, socialt och kreativt oberoende av tid, rum eller plattform.
Och just den demokratisering av innehåll och uttryck som Internet innebär på alla områden måste skolan, framtidsfabriken, kunna hantera på ett initierat och progressivt sätt.
Var är en officiell kommunal kanal?
Självklart råder det en språkförbistring, med kommunikation mellan skolan och informationsavdelningen kan detta säkert redas ut. Definitionen av en officiell blogg behöver bearbetas så att den blir tydlig. Jag tycker också att det är viktigt med en enhetlig grafisk profil och att medarbetare representerar sin arbetsgivare i alla sammanhang där man träffar brukarna, även i sociala medier. Det borde ändå inte innebära att man måste meddela varje gång man använder en blogg, kanske kan det räcka med ett uppsamlingheat en gång per år för att kartlägga kommunens officiella kanaler.
Vad tycker du? Passa på att ge mig en kommentar för en gångs skull